Tarmsjukdomar vid åldrande

På denna sida behandlas IBD, irritabel tarm (IBS), divertikulit, mikroskopisk kolit, förstoppning och tarmcancer. Dessutom behandlar det sista kapitlet särdragen i läkemedelsbehandling när flera olika läkemedel används.

IBD eller inflammatoriska tarmsjukdomar

Crohns sjukdom och ulcerös kolit är inflammatoriska sjukdomar, som vanligen benämns med förkortningen IBD. IBD kan uppträda i vilken ålder som helst. Gruppen av äldre personer med IBD växer hela tiden, eftersom IBD, om den behandlas, inte direkt påverkar den förväntade livslängden.

När en äldre person insjuknar i IBD liknar symtomen dem hos yngre personer. Immunförsvaret är dock lägre än hos yngre personer, och läkemedel mot IBD kan ytterligare sänka immunförsvaret. Detta är en av anledningarna till att vaccinationerna också bör vara i ordning. I synnerhet rekommenderas ett pneumokockvaccin och årlig influensavaccination. Crohns sjukdom är vanligare i tjocktarmsområdet hos äldre än hos yngre personer, och mer blodig avföring förekommer än hos unga människor. Äldre personer behandlas oftare med kirurgi i ett tidigt skede av sjukdomen än yngre personer. Crohns sjukdom förblir dock en inflammation i slemhinnorna hos de äldre oftare än hos de yngre, med färre stenoser och fistlar och med färre symtom som feber och viktminskning. Förekomsten av ulcerös kolit är mindre hos de äldre. Äldre personer med ulcerös kolit läggs dock oftare in på sjukhus i de tidiga stadierna av sjukdomen än yngre personer. Inflammation på vänster sida är vanligare än hos de unga. Liksom andra läkemedel kan långvariga kortisonläkemedel orsaka fler biverkningar hos äldre personer. Laboratorietester är därför viktiga för att övervaka effektiviteten av en läkemedelsbehandling. Det är också viktigt att ta hänsyn till eventuell läkemedelsbehandling för andra sjukdomstillstånd. Fekal inkontinens kan öka med åldern. Äldre människor har också ofta symtom utanför tarmen, till exempel led- och ögonproblem och leverinflammation. Också fler infektioner och antibiotikadiarréer orsakade av Clostridium difficile-bakterien, även utan antibiotikabehandling, förekommer mer jämfört med de yngre. Risken för bältros ökar också med åldern.

I IBD-tidningen nummer 2/2019 diskuterades åldrande och IBD i artikeln “Åldrande IBD”. Du kan läsa den genom att klicka på artikelns rubrik. Samma artikel hittas på svenska.

IBS – irritabel tarm

Irritabel tarm, eller IBS uppskattas drabba var tionde finländare. IBS är vanligare hos kvinnor än hos män, och de första symtomen uppträder ofta mellan 20 och 30 års ålder. IBS är en funktionell störning som inte är förknippad med någon sjukdom. Undersökningar visar inte några förändringar i tarmslemhinnan, så IBS diagnostiseras på basen av symtom. IBS förknippas bland annat med uppblåsthet och smärta i buken, och tarmfunktionen kan dagligen variera från diarré till förstoppning.

IBS kan också yttra sig som enkel diarré eller förstoppning. IBS-symtom kan hanteras genom att undvika stress, använda receptfria läkemedel för att lindra symtomen och genom att följa en FODMAP-kost. Annan tarmsjukdom utesluter inte möjligheten av IBS.

Divertikulit d.v.s. inflammerad tarmficka

Divertikulit (inflammerad tarmficka) innebär att det inre trycket i tarmen gör att tarmens slemhinna buktar utåt genom muskellagret och bildar fickor (divertiklar) i tarmväggen. När det förekommer tiotals divertiklar talar vi om divertikulit. När divertiklarna blir inflammerade kallas det divertikulit. Upp till hälften av alla människor i medelåldern har divertiklar, som vanligtvis utvecklas med åren. Västerländska kostvanor och livsstilar anses vara orsaken. Vissa mediciner, såsom antiinflammatoriska läkemedel och opioidbaserade smärtstillande medel, kan också vara kopplade till deras bildande.

Divertikulit är vanligtvis asymtomatisk och upptäcks i samband med andra undersökningar. En femtedel av personer med divertikulit upplever symtom som förstoppning, uppblåsthet i buken, gasbildning och buksmärtor, som ofta lindras efter tarmtömning. Hos vissa personer kan divertiklarna bli inflammerade och orsaka vänstersidig smärta i nedre delen av buken, illamående och lätt feber. Det gör mycket ont när man trycker på den. Vid divertikulit stiger inflammationsnivån i blodet. I lindriga fall behandlas inflammation idag med smärtstillande läkemedel och antibiotikabehandling påbörjas vid behov. Om en person har återkommande allvarlig divertikulit kan kirurgisk behandling behövas. Kosten spelar en viktig roll i egenvården och det förebyggande arbetet, men den kan inte helt förhindra uppkomsten av divertiklar.

Mikroskopisk kolit

Vid Mikroskopisk kolit omfattar symtomen kolikartad buksmärta och vattnig diarré. Sjukdomarna är vanligast hos kvinnor över 50 år. Tarmen ser normal ut vid endoskopi, men inflammationen är synlig i de biopsier som tas vid endoskopin. Mikroskopisk kolit kan delas in i två undertyper:

Kollagen kolit: ett tjockt lager av bindväv, eller kollagen, under tarmslemhinnan.
Lymfocytär kolit: lymfocytära inflammatoriska celler i slemhinnan. Orsaken till sjukdomen är inte känd, men ärftliga faktorer tros spela en roll.

Det finns också indikationer på att tidigare infektioner, antiinflammatoriska läkemedel, vissa antipsykotiska läkemedel och syreblockerare kan vara utlösande faktorer. Dessutom ökar andra autoimmuna sjukdomar som typ 1-diabetes, sköldkörtelsjukdom och celiaki risken för att utveckla mikroskopisk kolit. De vanligaste behandlingarna är en kortisonkur och läkemedel mot diarré.

Förstoppning

Eftersom tarmfunktionen försämras med åldern kan förstoppning uppstå. Förstoppning kräver behandling endast om den orsakar besvär. Behandling och förebyggande av förstoppning bygger på en lämpligt fiberrik kost, tillräckligt vätskeintag, tillräcklig motion och regelbundna tarmtömningar. Läkemedel och andra åtgärder är alltid sekundära behandlingsformer vid förstoppning. Oavsett ålder är det rekommenderade hjälpmedlet på toaletten en pall som ska placeras framför toalettsitsen för att förebygga och behandla förstoppning. När benen lyfts upp på pallen blir positionen anatomiskt naturlig, ungefär som när man sitter på huk.

Tarmcancer

Om tarmsymtomen börjar efter 50 års ålder rekommenderas koloskopi. Symtomen kan vara ett tecken på tjocktarmscancer. Tarmcancer blir allt vanligare hos äldre människor och risken ökar markant efter 50 års ålder. Tarmcancer upptäcks vanligtvis i tjock- och ändtarmen. Symtomen kan vara annorlunda, nya magproblem. Dessa kan omfatta förstoppning, slemmig avföring, magkramper, anemi, viktminskning, illamående eller blödningar. Tarmcancer diagnostiseras genom koloskopi, d.v.s. koloskopi av tjocktarmen. Andra sjukdomar skyddar inte mot tarmcancer. Det nationella screeningprogrammet för tarmcancer lanserades 2022. Det kommer att utvidgas åldersvis för att omfatta alla i åldern 56–74 från 2031 och framåt.

Se upp med dina läkemedel!

Kombinationen och eventuella biverkningar av alla läkemedel som används bör noga övervakas, särskilt hos patienter med högt blodtryck och hjärtsvikt, de som tar den blodförtunnande medicinen Marevan och ACE-hämmare. Kortison har benskörhetseffekter, höjer blodsockernivån, ökar risken för infektioner och glaukom och kan påverka patientens humör. Hos patienter som får 5-ASA-läkemedel måste njurfunktionen och i synnerhet GFR övervakas noggrant. Äldre IBD-patienter som tar tiopuriner bör vara uppmärksamma på hudförändringar och födelsemärken på grund av en något ökad risk för icke-melanomcancer (till exempel basalcellscancer). IBD, som är en kronisk inflammatorisk sjukdom, ökar också i sig risken för cancer. Biologiska läkemedel anses vara förknippade med en högre risk för infektion hos äldre patienter än hos yngre. Effekterna på njur-, lever- och hjärtfunktionen kan också vara större hos äldre än hos yngre patienter.