Behandling med operation

Operation kan behövas när läkemedelsbehandling inte ger önskat resultat. Vid en operation avlägsnas hela tjock- och ändtarmen, men anus (ändtarmsöppningen) sparas och man bygger upp en tarmbehållare av tunntarmen (en s.k. J-påse) eller en stomi från tunntarmen. Andra orsaker till en operation är fulminant kolit (akut, svår inflammation), utvidgning av tjocktarmen (toxisk megakolon) eller hål på tarmen, kraftiga blödningar och cellförändringar.

5–10 % av alla patienter med ulcerös kolit behöver opereras inom 10 år efter att de fått diagnosen. Totalt sett opereras en tredjedel av alla patienter som fått diagnosen. En operation ska planeras omsorgsfullt och patienter med god allmän kondition och gott näringstillstånd återhämtar sig bättre efter operationen. Patienter som röker rekommenderas att sluta röka före ingreppet, och alkohol ska endast drickas med måtta.

Vid en noga förberedd operation kan tjock- och ändtarmen avlägsnas (proktokolektomi) och en J-påse för att bevara ändtarmsöppningen konstrueras under en och samma operation. Behovet av en tillfällig skyddande tunntarmsstomi övervägs individuellt för varje patient. Vid akut operation är det vanligt att tjocktarmen avlägsnas och en tillfällig tunntarmsstomi byggs in medan ändtarmen sparas. Vanligtvis krävs en eller två ytterligare operationer för att bygga in en J-påse.

En J-påse, eller IPAA (Ileal Pouch Anal Anastomosis) är en behållare som byggs upp av en del av tunntarmen. Tjocktarmen lösgörs och delas vid ändtarmen ovanför slutarmusklerna. En påse skapas av tunntarmen och fästs i slutdelen av analkanalen.

Om patienten är mycket dålig, uppvisar hög ålder eller påfallande övervikt, eller om slutarmusklerna av någon anledning inte fungerar, kan en J-påse inte skapas. Det är mycket ovanligt att en J-påse måste opereras bort och ersättas av en fast stomi.

Vanligtvis fungerar en J-påse väl och eftersom hela den inflammerade tjocktarmen har avlägsnats behövs inte längre någon medicinering. Ungefär hälften av alla patienter med ulcerös kolit drabbas emellertid av komplikationer efter en operation. Hos de flesta försvinner dessa komplikationer. Problem direkt efter operationen kan visa sig som blödningar eller inflammationer eller att tarmfogen ger efter.

Den vanligaste komplikationen efter en operation är att J-påsen inflammeras. Inom tio år har knappt hälften av de opererade patienterna upplevt minst en inflammation i J-påsen. Symtomen är diarré, blodtillblandad avföring och feber. Symtomen behandlas huvudsakligen med antibiotika. Efter anläggning av en J-påse ökar patientens salt- och vätskebehov, och det är därför viktigt att patienten dricker tillräckligt och få i sig tillräckligt med salt.

En J-påse syns inte utanpå. Patienten brukar behöva tömma tarmen 4–9 gånger per dygn men situationen förbättras med tiden. Omkring 80 % av opererade patienter förblir kontinenta. Det finns övningar för patienter som syftar till att lindra anal inkontinens (avföringsinkontinens).

Efter en operation är avföringen först nästan flytande. Med tiden förbättras J-påsens förmåga att absorbera vätska och avföringen blir något fastare. Patienten kan försöka göra avföringen fastare med kostbehandling. Läkemedel mot diarré kan användas, men det är skäl att dosera försiktigt till en början.

En del patienter får mycket ärrvävnad kring anus som kan göra det svårare för patienten att tömma tarmbehållaren, eller försämra kontinensen. Ärrvävnaden kan opereras bort eller töjas ut genom endoskopi.

När tjocktarmen har avlägsnats försvinner symtomen på sjukdomar som är associerade till ulcerös kolit eller blir betydligt lindrigare. Däremot finns det inga bevis för att en patient kan tillfriskna från skleroserande kolangit eller ryggradsreumatism. Oftast lugnar sig symtomen i lederna, och försämrad bentäthet till följd av kortisonbehandling korrigeras i viss grad.

Ofta skjuter patienten upp operationen av rädsla för ingreppet och för att behöva en stomi. De flesta kan efteråt konstatera att de borde ha genomgått operationen redan mycket tidigare.