Behandling med läkemedel

Medicineringen fastställs enligt sjukdomens svårighetsgrad och spridning. De flesta IBD-läkemedel hör till den lägre specialersättningsklassen, vilket betyder att FPA-ersättningen är 65 %. Patienten kan få en anteckning om specialersättning på sitt FPA-kort på basis av ett läkarintyg.

Vid egenvård kan medicineringen ökas enligt läkarordination när symtomen uppstår, och vid behov ska patienten kontakta vårdstället.

5-ASA, dvs. mesalazin har en inflammationsdämpande effekt. Läkemedlet används ofta som basmedicin för att förhindra att inflammationen förvärras (s.k. exacerbationsskov). Utöver tabletter kan 5-ASA doseras lokalt i vätskeform eller som suppositorier.

Det aktiva ämnet i SASP, dvs. salazosulfapyridin är mesalazin som av sulfapyridin transporteras till tjocktarmen. Sulfa kan ge allergiska symtom och inverka menligt på fertiliteten hos män.

I sjukdomens aktiveringsfas inleds ofta kortisonbehandling antingen i tablettform, som rektalskum eller med injektioner eller infusioner på sjukhus. Behandlingen lugnar inflammationen och lindrar i allmänhet symtomen snabbt, men försämrar samtidigt motståndskraften mot infektioner. Kortisonbehandling under en lång tid är inte att rekommendera på grund av biverkningarna.

Immunsupressiv medicinering, används om sjukdomen inte lugnar sig med 5-ASA- och kortisonbehandling. Effekten av dessa cytostatika (cellgifter) inträder långsamt under loppet av 3–6 månader, och behandlingen ska fortsätta under 3–5 år.

Vid behandling av svår IBD kan man använda biologiska läkemedel som påverkar inflammationens transmittorsubstanser eller förhindrar aktiviteten i de vita blodkroppar som upprätthåller inflammationen. Vissa biologiska läkemedel tillförs som infusion på sjukhus, andra kan patienten själv injicera hemma. Biosimilarer är exakta kopior av biologiska läkemedel och motsvarar dessa vad gäller säkerhet och effekt.

JAK-hämmare likställs ofta med biologiska läkemedel, men det korrekta termen är småmolekylärt läkemedel. En JAK-hämmare är en immunosuppressivt läkemedel som hindrar aktiviteten av signalvägen januskinas (JAK) som förstärker kroppens inflammatoriska reaktioner och minskar inflammationens aktivitet. Effekten av läkemedelsbehandlingen börjar vanligtvis ganska snabbt, redan inom ett par veckor efter behandlingsstarten.

JAK-hämmare används för behandling av måttlig till svår aktiv IBD hos vuxna när responsen på konventionell immunosuppressiv behandling eller biologisk läkemedelsbehandling har varit otillräcklig, förlorad eller behandlingen har inte tolererats.

Användningen av JAK-hämmare ökar risken för infektioner orsakade av virus eller bakterier på grund av dess verkningsmekanism, och infektioner kan vara allvarligare än vanligt. Bältros kan aktiveras under behandlingen. Behandlingen bör avbrytas vid feber vid infektion, och fortsättningen av medicinen bör diskuteras med den behandlande läkaren. Vid feber vid infektion bör man söka läkare snabbare än vanligt.

Läkemedelsbehandlingen kan leda till förändringar i antalet blodceller, kolesterolvärden och dessa bör övervakas under behandlingen. Medicineringen kan också leda till huvudvärk, ledvärk och övre luftvägsinfektioner. Levande, försvagade vacciner ska inte ges under behandlingen. JAK-hämmare får inte användas under graviditet eller amning.

Probiotika har i samverkan med 5-ASA eller SASP visats fungera vid underhållsbehandling av ulcerös kolit.

Receptfria mediciner för att behandla inflammation och smärta, t.ex. ibu- eller ketoprofein kan förvärra ulcerös kolit och öka blödningsbenägenheten. Paracetamol är ett tryggare alternativ vid smärta och feber.

Vid behandling av ulcerös kolit hos barn används samma läkemedel som för vuxna, men behandlingseffekten avseende barnpatienters längdtillväxt måste beaktas.