Piirretty nalle vilkuttaa katsojalle. Tekstinä "Tukea perheille -hanke"

Misstanke om sjukdom och få en diagnos

Liksom andra kroniska sjukdomar, utvecklas IBD individuellt. Sjukdomen kan vara lindrig eller mycket besvärlig. En del barn och unga är mycket påverkade av sin sjukdom i vardagen, medan andra knappt märker av den eller har påfallande lindriga symtom under flera år. Man kan inte förutse hur sjukdomen framskrider. Ibland förblir sjukdomen lugn under en lång tid för att emellanåt uppvisa långdragna, aktiva perioder. Hos barn är IBD i genomsnitt svårare och mer utbredd än hos vuxna. Sjukdomen syns inte utåt, och ett barn kan se ut att må bra även när symtomen är kraftiga.

IBD kan medföra olika associerade sjukdomar, bland annat ögoninfektioner, symtom i skelettet och lederna, hud- och leversjukdomar, sjukdomar i gallvägarna och bukspottkörteln samt inflammation i munhålan. De vanligaste symtomen vid IBD är buksmärtor, diarré, blod i avföringen, kraftig trötthet och dålig aptit. En del barn kan ibland ha fördröjd tillväxt.

Barnet är inte ensamt om sin sjukdom. Det finns mer än 1 300 IBD-patienter under 20 år i Finland. Varje år får omkring 250 personer under 20 år en IBD-diagnos. Man kan insjukna i vilken ålder som helst, men det sker vanligen i 15–35 års ålder.

Endoskopiska undersökningar är avgörande för att man ska kunna diagnostisera inflammatoriska tarmsjukdomar. Endoskopi är nödvändig för att kunna säkerställa en IBD-diagnos. Rätt diagnos kan inte ställas enbart utgående från symtom och laboratorieundersökningar. Den slutliga diagnosen kan i allmänhet fastställas först efter laboratorieundersökningar, endoskopi och bilddiagnostik. Med endoskopiska undersökningar försöker man särskilja Crohns sjukdom från ulcerös kolit och utesluta mer sällsynta inflammatoriska och andra tarmsjukdomar samt infektiös kolit, det vill säga infektioner som orsakas av en bakterie, ett virus eller protozoer.

Sjukdomsaktiviteten kontrolleras med laboratorieprover och endoskopi. Proverna omfattar blodets hemoglobinvärde (B-Hb), sänka (B-La), inflammationsvärden (P-CRP), albumin (S-Alb) och kalprotektin i avföringen (F-Calpro). De vanligaste värden som kontrolleras med laboratorieprov är lever- (P-Alat och P-GT) och njurmarkörer (P-Krea) samt den allmänna blodbilden (B-PVK).

Efter att diagnosen ställts kontrolleras IBD enligt en individuell plan som tar hänsyn till patientens medicinering och sjukdomens svårighetsgrad. Avsikten med laboratorieproven är att bedöma patientens allmäntillstånd samt att upptäcka eventuella associerade sjukdomar. Med proverna kontrolleras dessutom hur olika läkemedelsbehandlingar inverkar på kroppen.

DE VANLIGASTE ENDOSKOPISKA UNDERSÖKNINGARNA

Endoskopiska undersökningar på barn görs under narkos. Anvisningarna inför undersökningen kan variera något på olika vårdställen.

Vid behov görs en endoskopi efter diagnostisering för att kontrollera sjukdomsaktiviteten eller eventuella förändringar i tarmslemhinnan.

Koloskopi, undersökning av tjocktarmen, är den vanligaste åtgärden för att diagnostisera och kontrollera status vid IBD. Före undersökningen ska tarmen tömmas för att åskådliggöra den inflammerade tarmväggen.

Gastroskopi är en undersökning av matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen, dvs. tunntarmens början. Undersökningen görs via munnen.

Enteroskopi är en undersökning av tunntarmen. Den görs om orsaken till blödningarna i matsmältningskanalen inte framgår vid gastro- eller koloskopi. Undersökningen, enteroskopi, görs via munnen med en längre slang än den som används vid gastroskopi.

Med kapselendoskopi kan man undersöka tunntarmen. Barnet får svälja en liten kapselkamera. Alternativt införs kapseln under narkos.

DE VANLIGASTE BILDDIAGNOSTISKA UNDERSÖKNINGARNA

Genom magnetkameraundersökning kan man undersöka kroppen effektivare och noggrannare än med någon annan avbildningsmetod, och vid problem i magen erhålls mer exakt utslag än med konventionella metoder. Undersökningen är trygg och tarmen behöver inte tömmas som före koloskopi.

Vid en TT-/CT-undersökning tas en bild med röntgenstrålar och bilden projiceras i en dator. Patienten ligger på undersökningsbritsen som rör sig genom en ringformad anordning. Tarmen behöver inte tömmas före TT/CT.

Magnetkameraundersökning rekommenderas för avbildning av buken hos barn och ungdomar, eftersom datortomografi och andra röntgenundersökningar använder sig av röntgenstrålning.